Sverige.

Två svenska barn förs bort varje vecka. Men myndigheternas siffror är bara en del av sanningen. – Det finns ett jättestort mörkertal, säger Lina Lundin från Saknade barns nätverk som under sommaren får hundratals brev och samtal från oroliga föräldrar.

SVERIGE. Sommaren är högsäsong för bortförande av barn. När semestern är slut väntar många oroliga föräldrar på att deras barn ska komma hem från utlandsvistelsen.

Ibland dröjer det veckor – andra gånger månader – innan barnen kommer hem.

– Har föräldrarna gemensam vårdnad är det ingen som reagerar. Skulle barnet däremot kidnappas av en tredje part ru- briceras det som människorov, säger Lina Lundin som för några år sedan startade ett nätverk för drabbade familjer.

I dag är det inte brottsligt för en vårdnadshavare att hålla kvar ett barn utomlands – trots att han eller hon bryter mot umgänges­avtalet.

Men lagen kan komma att ändras. Justitiedepartementet tillsatte i våras en utredning som har till uppgift att kartlägga vad som omfattas av så kallad egenmäktighet, ett brott som kan ge upp till fyra års fängelse.

– Bakgrunden till utredningen är Högsta domstolens beslut från 2006 och 2007 som säger de här fallen inte omfattas av egenmäktighet av barn. Vi kommer att titta på om bortförande ska kriminaliseras, säger Dina Gutrad på ju­stitiedepartementet.

Utredningen ska vara klar i maj nästa år.

Familjejuristen Solbritt Ingemansson i Malmö har kontakt med flera drabbade barn och föräldrar.

– Det är i dagsläget en mycket underlig lagstiftning. För att styrka brott måste man bevisa att personen hade för avsikt att hålla kvar barnet. Och det kan vara väldigt svårt att bevisa, säger hon.

På familjerätten kan föräldrar få hjälp att upprätta ett umgängesavtal efter en separation eller skilsmässa. Men trots att det är juridiskt bindande finns inga påföljder om någon av parterna bryter mot avtalet.

Vilka åtgärder vidtar myndigheterna om föräldrarna bryter mot umgänges ­avtalet?

– Föräldrarna får möjlighet att komma hit och prata om hur de, utifrån barnets skull, kan hitta ett bättre samarbete, säger Minna Tykesson, sektionschef på familjerätten i Malmö.

– I sista fall får föräldern höra av sig till tingsrätten för att begära verkställighet men det är en väldigt drastisk åtgärd.

Enligt Lina Lundin är det många föräldrar som drar sig för att kontakta myndigheterna.

– Många vågar inte anmäla sin expartner. De är helt enkelt rädda för att barnen ska försvinna för gott.

– Sverige har inga verktyg för att snabbt hämta bortförda barn. Ensam vårdnad hjälper inte mycket om barnet är borta.

Ett av problemen, menar Lina Lundin, är att samhället inte ser särskilt allvarligt på när barn förs bort av en förälder.

– Det är många som tänker ”men barnet är ju hos sin mamma eller pappa”. Men för familjen som blir kvar är det en mardröm.

– Den skräck som man som förälder upplever när man upptäcker att ens barn plösligt är borta får man leva med i månader och ibland år.